Fluxus- Bengt af Klintberg

I fredags, den 12 april höll Bengt af Klintberg en föreläsning på Dômen om Fluxusrörelsen. Bengt kom tidigt i kontakt med Fluxus genom happenings, först i Köpenhamn och sedan i Düsseldorf, där Joseph Beuys som var en av initiativtagarna, vandrade runt med blyskor bärandes på en död hare.

I Stockholm deltog Bengt i ett Fluxusevenemang på Alléteatern, där Carl Fredrik Reuterswärd under pseudonymen Charlie Lavendel sprutade in lavendelparfym i salongen. Stanken höll i sig i tre månader. En busstur som slutade på bondlandet på Själland, där publiken blev avsläppt mitt i natten och fick ta sig hem på egen hand, är också ett tidigt Fluxusminne.

Vi som var med i fredags fick bevittna tre iscensättningar av tidigare Fluxusverk: Drip music, Gångsång och Apelsinhändelse.

Åsa Pröjts

Våren är här

I målarateljéerna pågår arbetet för fullt. Det starka vårljuset skiner in genom bokarnas grenar i parken utanför. Gästlärarna Niklas Eneblom och Helen Billgren är här och har sina samtal med eleverna. På morgonen har de en samling och kanske en kort uppgift för att sätta igång, sedan utvecklas dagens arbete åt olika håll. Koncentrationen är påtaglig.

Åsa Pröjts

temaveckor

V.42, v.43.och v.44 Arbetar hela skolan utifrån ett och samma tema. Årets tema är TRO.

Intressanta föreläsningar har varvats med verkstadskurser. Skolan har en öppen redovisning på fredag 2:a november kl.13-16. Varmt välkommen!

Text och bild Magnus Larsson

n!

inspirationsdag 12/10

Över 300 elever och lärare samlades fredagen den 12/10 för en inspirationsdag på Folkets Hus i Göteborg.
Dômen konstskola, Göteborgs konstskola, KV konstskola och Tillskärarakademin arrangerade för första gången ett gemensamt seminarium med inbjudna konstnärer. Föreläsare var konstnären Makode Linde, kläddesignern Astrid Olsson samt konstnärerna och arkitekterna Apolonija Sustersic och Marjetica Potrc.

Alla visade bilder och berättade om sina respektive arbeten. Efter var och en gavs det god tid till frågor och diskussion. Spännvidden var stor – från Olssons klädkollektioner över till Lindes kontroversiella tårta och Hitlerporträtt till
Sustersics och Potrcs samhällskritiska, sociala projekt i Amsterdams nedgångna bostadsområden eller i Caracas barrios. Där handlade om att försöka förändra människors vardag, med hjälp av ex. trädgårdsodling, kvartersbiografer och torrtoaletter. Börjar man i liten skala kan man visa att det går. Likheterna är större än man tror mellan Europas nedslitna förorter och tredje världens slumområden.
Allt som allt en rolig, stimulerande dag med fyra konstnärskap och fyra professionella föreläsare!

text: Åsa Pröjts
foto: Åsa Maria Herrgård

Parafras

Under två veckor har studenterna i måleri 1 och 2 arbetat
med en parafrasuppgift. De har gjort målningar, teckningar, fotografier,
reliefer, animerad film, etc. utifrån ett konstverk som de såg under
studieresan i Tyskland. Här finns parafraser på Julie Mehretus målningar och
William Kentridges film från Documenta, från Rubens på Museum Wallraf- Richartz
i Köln till Norbert Tadeusz badkarsmålningar på Insel am Hombroich. Någon har
inspirerats av Michael Rakowitz stenböcker eller Mike Kelleys golvnära
rutnätsskulptur, en annan av fotografierna av Lee Miller i Hitlers badrum i
München. Osv. osv.

Parafrasuppgiften avslutades med diskussioner i små grupper
och sedan vandrade vi vidare i huset, för att se vad grafikerna och
skulptörerna hade gjort.

Åsa Pröjts

Foto: Åsa Pröjts

Färglära

Den här veckan har måleri 1 övat på färgens tre viktigaste
värden: ljushet, kulörintensitet och temperatur. Vi har även hunnit med
mönstertransponeringar, målat färgackord, övat på pixlar och studerat metameri
och dikroism.

Mats Ahlgren

Foto: Åsa Pröjts

Resor – Tyskland

På söndag den 9/9 åker 63 studenter och lärare till Tyskland. Vi ska se Documenta 13 i Kassel, årets viktigaste konsthändelse i världen. I år har många av konstnärerna på Documenta använt parken Karlsaue för sina verk. Där kommer vi att finna en ljudinstsalltion av Janet Cardiff och Korbinian Aigners äppelträd KZ-3, som han korsade fram i koncentrationslägret Dachau. I Ottoneum visas bl.a.verk av Mark Dion och Maria Thereza Alves, som tar fasta på människans förhållande till naturen. Mikchael Rakowitz samarbete med afghanska stenhuggare och Wael Shawkys film med 200-år gamla marionettdockor är också några höjdpunkter.
Efter två dagar i Kassel åker vi vidare till Köln, där vi kommer att besöka Museum Ludwig med expressionisterna och den tyska samtidskonsten. I Köln finns också ett romerskt museum och Wallraf-Richartz Museum med konst från medeltiden och framåt.
I ett stilla naturområde vid Neuss kommer vi att vandra runt i konstmuseet Insel am Hombroichs små paviljonger och en annan dag åker vi till Manifesta i belgiska Genk.
Det kommer också att bli tid till att strosa runt i Köln på egen hand, för att se gallerierna och njuta av stan. Vi är hemma igen den 16/9.
Åsa Pröjts

Köpenhamn

Nu är det dags för vår årliga vårresa!
I år åker vi till Köpenhamn för att se samlingarna i Glyptoteket och gallerierna vid Carlsbergs gamla bryggeri och vid Flaesketorvet, Kunsthallen Nikolaj och Kunstforeningen Gammelstrand. Kanske hinner vi också med att se Per Kirkebys stora takmålning inne i Det Kongelige Bibliotek – Den Svarta Diamanten.
På kvällen blir det en promenad i studentkvarteren kring Vår Fru Kirke och bokcaféet Paludan, ett av Köpenhamns bästa ställen.
Nästa morgon ser vi Troels Wörsels utställning på Galerie Susanne Ottesen, innan vi sticker upp till Louisiana. De visar både den tyske fotografen Andreas Gursky och Avantgardets kvinnor 1920- 1940, en utställning som verkar hyperintressant.
Utsikten över Sundet mot Ven en försommardag är inte heller fel. Under de nyutslagna bokarna kan det inte bli bättre.
Åsa Pröjts

Stationsveckorna

Minnenas trädgård

Under två veckor har 15 Dômenelever arbetat med landsarkivet i Göteborg som utgångspunkt och inspirationskälla.
Arkivarie Kalle Johansson har guidat oss runt bland landsarkivets kyrkböcker, kartor, domstolsprotokoll, polisrapporter, fotoalbum och privata brevsamlingar. Ur denna skattgömma har eleverna själva grävt vidare i historien och hittat sina egna berättelser. De har fått välja helt fritt vilka material de har velat arbeta med.
Här finns överläkarens sakliga anteckningar från Göteborgs hospital och de första kartorna över Bogesunds stad på 1600-talet. Här finns också häradshövdingens förlovningsfotografier från 1860-talets Paris, tecknade filmannonser från kalla krigets tid på 50-och 60-talen och dokumentationen över gasverket i Göteborg, med lönelistor och allt. Här finns också framväxten av landshövdingehusen på Skansberget och deras korta saga.
Stanna upp en stund och fundera över det som var alldeles nyss. Konsten gör det synligt.

Åsa Pröjts

Venedig- konsten, staden, havet

Sista veckan i september åker hela Dômen konstskola till Venedig. När planet går ner för landning på Marco Poloflygplatsen, ser vi lagunen i hela dess vidd, öarna, sunden och vikarna. I soldiset skymtar vi Venedig med Canal Grandes vattenfåra, ett bakvänt S blänkande mellan huskropparna.
Senare på dagen, när alla installerat sig i sina respektive lägenheter i stadsdelen Cannaregio, möts vi ute på Lido. Där börjar vi vår vecka med en gemensam picknick och med ett bad i det fräsande salta vattnet. Små brännmaneter sätter en extra krydda på simturen.

Nästa morgon samlas vi utanför Biennalens huvudentré i Giardini. Alla får en biljett och vandrar sedan runt med kamera och anteckningsbok i det stora utställningsområdet. När vi möts igen och diskuterar visar det sig att några av de verk som gett störst intryck är schweizaren Thomas Hirchhorns aluminiumglänsande installation, Jan Svankmajers svartvita surrealistiska film i danska paviljongen, Yael Bartanas filmer om återupprättandet av den judiska identiteten i Polen och rekonstruktionen av den tyske teatermannens och filmarens Christoph Schlingensiefs oratorium i den tyska paviljongen. Tabaimos animationer i japanska paviljongen imponerade också med sin kombination av grym teckning och rumslighet.

Vid Canal Grande finns Peggy Guggenheim Collection och Accademian. Eleverna har fått välja vilket museum de vill gå på. Efter en stund återsamlas vi som är inne på Accademian och pratar gemensamt om Carpaccios, Giorgones och Bellinis målningar, och försöker bena ut konstnärernas motiv, teknik och idé. Hur såg deras värld ut jämfört med vår? Hur mycket kan vi tyda och hur mycket ligger fördolt för oss?
I eftermiddagshettan går vi till båtarna vid Riva degli Sciavoni. Via öarna Lido och Punta de Sabbioni når vi Burano och Torcello, längst norrut i lagunen. Det fläktar skönt ute på vattnet. På Torcello härskar vindsus och fågelskrin, i kyrkan Santa Maria Assunta ser vi mosaiken över den Yttersta domen, där de fördömda brinner i evig eld.

Följande morgon ser vi Biennalens fortsättning på Arsenalen. Song Dongs stora installation bromsar upp och leder in besökaren mellan dörrar från det gamla Pekingkvarteren. Längre in i Arsenalen visar Dani Gal en obehaglig och vacker film om spridandet av Adolf Eichmanns aska. Den turkiska konstnären Ayse Erkmen har låtit bygga ett vattenreningsverk i glada färger, oväsendet från pumparna talar om att renat vatten pumpas ut i lagunen.
Längst in i Arsenalen finns italienska paviljongen, där den omstridde konsthistorikern Vittore Sgarbi har låtit 200 kända italienare välja ut varsin favoritkonstnär. Sgarbi är uttalat kritisk mot samtidskonsten och hängningen av konstverken är en katastrof. Meningarna går vitt isär när vi diskuterar denna del av Biennalen. På andra sidan hamnbassängen visar de italienska konsthögskolorna ett urval verk av elever; film, foto, måleri, skulptur, från Bergamo till Neapel.

Konstsamlaren Francois Pinault har etablerat sig i Venedig och visar delar av sin samling i det gamla tullhuset, Punta della Dogana och i Palazzo Grassi. Loris Gréauds Gunpowder Forest Bubble, med sin stora lysande måne och med sina krutdoftande träd fastnar i minnet, liksom El Anatsuis stora färggranna draperingar uppbyggda av små kapsyler. Tyske Friedrich Kunath arbetar med teckning och akvarell på bomullsduk. Där möts Alice i Underlandets kanin med mer självbiografiska detaljer.

Biennalen har ett stort antal satellitprojekt på stan, många av de inbjudna länderna väljer att hyra in sig ett palats, till exempel Skottland, i år representerat av konstnären Carla Black, som lånar Palazzo Pisani. Black har studerat interiören noggrant och har sedan arbetat med tvål, puder, smink, sågspån, papper, plast och jord i pastellfärgade installationer som sträcker sina tornlika och bräckliga konstruktioner genom rummen.

Än en gång visar Venedig hela sin bredd – från det bysantinska måleriet till den nyaste konsten från världens alla hörn. Så många viktiga tankar samlade på ett och samma ställe.

Text och bilder
Åsa Pröjts